Kära Theodor

Sitter här på jobbet, har huvudvärk och skulle nog helst vilja sova och hoppas att den försvinner och försvinner i tankar efter jag läst artikel på aftonbladet om barn och kom på hur glad och lycklig man egentligen känner sig när man ser på Theodor.

Han är så liten och vacker. Han har inget hat mot något. Han är inte sur och bitter över saker. Han tar dagen som den kommer, och oftast så är han pigg och ser glad ut på morgonen. Han sprattlar runt i sängen och tittar nyfiket omkring sig. Så oförstörd av bittra och sura människor. Allt verkar spännande, och han möter sakerna med nyfikenhet, glada ryckningar i armarna när han försöker sträcka sig mot saker och ibland så tror jag att man ser ett litet leende från hans lilla mun.

Visst så blir han ledsen och gråter ibland, så är det med barn. Men det försvinner alltid efter lite fisande, bajsande, rapande, ätande eller liknande, sen är han lika glad och lycklig som innan. Redan nu är han lite av en inspirationskälla med hans positiva inställning varje dag. Varje minut han är vaken. Tänk om alla omkring man mötte hade samma attityd, trevlighet, visa uppskattning som ett litet barn gör. Vilken vacker värld vi hade haft då.

Men nog att tänka på den lille, jag måste ju faktiskt arbeta. Sen ska jag hem och kramas med honom igen. Han behöver nog mer närhet än vi vuxna behöver, så klart han ska få det då. Så lätt att ge närhet till någon man tycker om, och man vill ju bara ge mer och mer hela tiden när man får det gensvar som han ger tillbaka för det.

Dagens ros går till alla vackra barn som är glada, nyfikna, positiva till allt.
Dagens ris går till alla som istället är sura, tvära, negativa till allt.
Dagens fuck you går till alla som skadar sina barn genom inte lyssna på dom, ger dom tid, eller skakar bebisarna som gråter och förstör deras självkänsla och eventuellt även deras liv. Hur kan man någonsin vilja skada sitt barn?

Det där med blogga...

jag känner att det blir lite lidande när man blivit pappa. Så är det.

Theodor mår fint, Helen mår fint, jag mår fint. Familjen mår bra. Jag trivs med mamma, pappa, barn. Man blir glad av känna Theo som ligger bredvid (även om jag inte sover med honom, men skulle bra gärna vilja sova med honom nära mig). Men på dagarna, eller när man lyft upp honom i min famn och han ligger och tittar upp mot en. Det är en skön känsla.

Så vad har hänt då? Jo, jag har varit i Sundsvall med Daniel och hälsat på kära herr och fru Zlimson. Sen vågade jag mig till Stockholm och hälsade på Bergman och Fetrik i Råcksta. Passade självklart på att hälsa på Herr Boden och Fröken Caroline med.

Och nu har jag börjat arbeta igen efter föräldraledigheten.
Det känns sådär, hade så gärna varit hemma med Theodor och Helen istället. Min lilla vackra familj.

a wise man once told me the definition of insanity is doing something over and over again and expecting a different result

jag är pappa!

Jag är pappa!

Vi fick en liten pojke Lördagen den 9e April 2011 klockan 04:49.

da da da da da

Ja ja, jag skriver igen!

Jäkla tjatkärringar!

Här får man inte ens ligga och sova ett litet tag, utan att det ska komma dödshot om att jag bloggar dåligt. Tänk om jag dött, eller fått starr och blivit blind? Kapat fingrarna i mitt hårda arbete? Det tänker ni inte på, nej nej. Ni ska bara ha och ha.

Vad ska man skriva om då? Jag och Helen har varit på elgiganten och köpt en fritös. Eller, vänta, det där blev fel. Vi var där och jag tänkte att vi skulle köpa en fritös. Men eftersom dom är luriga jäklar på det där stället så ha dom byggt en lång gång man måste gå i för att komma fram till dom... Och lite där gick allt fel.

För Helen har en liten TV, jag har en större TV. Men den är kvar i Stockholm, så även om det kallas fjärrsyn på norska och danska så kan jag lova er, inte tusan såg jag min TV i fjärran. Men på något sätt så lurade dom på min en ny Samsung 46" LED-TV där. (Läs: Jag tittade - blev kär - hämtade personal som hade personalmöte eller nått vid telefonerna). Det är faktiskt lite konstigt, när man varit på affärer i Sthlm så kastar dom sig på en och ska sälja hela butiken och deras mamma ungefär så man knappt vågar gå in i affärerna. Här satt dom och.. ja.. satt.

Men TV'n - den är fin. Bilden bra. Och den duger att titta på Gossip Girl på tycker Helen tydligen. Så den får väl betyget godkänt.

--------------
Det går förövrigt över förväntan för AIK i slutspelet. De ligger bara under med 2 matcher efter 2 spelade. Klart över förväntan.
--------------
Idag är det Fredag. Världens bästa Fredag (Det är varje Fredag).
--------------
Jag diggar konsulten Fredrik som jobbar här, han är rolig och mer i min ålder. De andra är mer i.. min mammas ålder. Typ som Hedvall var. Han var rolig, hoppas det går bra för honom.
--------------
Ikväll blir det potatisklyftor och älgkött till middag. Ibland har man tur med maten. Sen frästa jätteräkor med vitlök och chilli. Stackars lilla mig som måste äta så gott.
--------------
Imorgon ska det tvättas, fixas, handlas och slappa. Om jag hinner. Annars får tvättning, fixningen och handlingen vänta. Man ska inte stressa när man slappar, då görs det inte ordentligt och man får göra om det.
--------------
Nu är det slut. Har ätit min mat och nu ska jag jobba vidare så kanske man kan gå hem lite tidigare idag. Bra saker.
--------------
Erik Lallerstedt's Curry-lime dressing är nog det godaste skit jag någonsin ätit till kyckling. Spring och köp den. Den är värd var enda krona.

Persbrandt...

Först läser man denna http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article12752144.ab och sen tänker man. Ja, han älskar kola. Är hans nya jobb på SEB nu då som testare, när man ser denna reklam på Aftonbladet?

Such a suprise...

Så var det Torsdag i byn i norr. Säkert i resten av Sverige med, och större delen av världen faktiskt... men vem bryr sig om det egentligen? Sånt trivialt trams.


Igår var det hockey igen. Så eftersom flickan skulle dejta Bea på kvällen och kolla på tjej-tv så passade jag på att vara på Manis sportsbar och tittade på matchen. Sen tog jag tåget hem, tillsammans med Helens bror som jag sprang på där på sportbaren. Sen traskar jag den sista biten hem själv och kommer hem till något otroligt. Igår morse var det en röra där när jag gick till jobbet, när jag kommer hem på kvällen så har barnrummet blivit färdigt, hon har städat och fixat och packat upp och bytt gardiner, hängt lampor, hängt in alla mina kläder å så.

Vilken jäkla grej att komma hem till. Riktigt fint är det där nu. Hon verkligen grym ibland. Så nu sitter jag på jobbet, men vill helst bara vara hemma i det som nu ser ut som ett riktigt hem. En trea med alla rum användningsbara. Så nu återstår nog bara att hämta hem alla barnsaker vi har hos hennes föräldrar och ställa ordning lite i barnrummet.

Sånt föredrar jag framför jobba just nu. Jag tycker om att vara där i vårt hem.

I got a home. We got a home.

Jag är törstig. Men vart är mitt vatten? Ska man behöva hämta allt på det här bygget? Jag borde ha en sekreterare som hämtar vatten och kaffe åt mig, samt hämtar mina utskrifter.

Men snart slutar jag för dagen, det är bra saker. Då ska jag hämta lite kläder hos Daniel, kanske dricka lite kaffe och klappa katten. Sen ska jag gå hem till mitt. Eller mitt och mitt. Vårt blir det väl, mitt och Helens liksom och hon ska bara ut och roa sig och gå på bio och leka med tjejkompisar. Själv så sliter man hårt på jobbet. Nästan att jag sliter mitt hår med. Och om hon inte hunnit med det innan, så ska jag slita bort plasten på skötväskan idag och undersöka den noga när jag kommit hem. För igår köpte vi den som vi beställt. Den fina som jag tjatat om länge nu.

Konstigt att man kan bli glad över köpa sånna saker, för ett år sen så hade jag knappt orkat lyssna klart om någon började prata om barnsaker med mig. Men nu har jag inte tid med detta, jag har ett nätverksuttag till att springa och patcha och ta bort ett värde från DNS:en så jag kan ominstallera en dator som en konsult-tomte strulat till. Puss på mig.

Najs suprajs

Igår var en trevlig dag. Jobbet var toklungt, sen blev det apmycket på en sekund ungefär. Visade sig att vårt system hade pajjat så ärenden inte kom fram, utan låg i kö i flera timmar. Sen kom alla på en gång. Tjoho. Men skit samma, det gick bra. Sen hälsade jag på Daniel då jag inte var välkommen hem på en mindre evighet...

Sen när jag kom hem till Helen så hade hon tänt ljus, dukat bordet, och gjort riktigt god mat till oss med lite vin till det. Vilken högtidsmåltid det kändes som. Det var klart dagens höjdare. Sen började jag rensa ut lite skräp från vardagsrummet och kastade det och vi började ställa ordning möblerna där inne. Samtidigt så diskade hon efter maten. Kändes lite lyxigt sådär att både få mat, och att man slapp diska efteråt. Det tycker jag man ska göra igen! :)

Sen på kvällen så satt jag i köket och lyssnade på webradio och hockeyn och Helen låg i soffan och tittade på TV. Så var lite perfekt sådär att gå in dit i paus och lägga sig framför henne å ha henne som höll armarna om mig. Sen återgick jag till köket igen för mer hockey och fröken promenerade med hundarna. Sen tog hockey slut, och jag var toktrött, så gick och sa god natt och la mig och sov. Sen vaknade jag imorse och fyller tydligen år.

Imorgon blir det lite mat och sällskap med släkten på ett matställe här i stora byn. Sen efter det så har jag ingen aning vad som händer. Men jag kommer nog vara rätt nöjd efter det så går väl till fröken fräken och tar plats i hennes soffa. Det låter som en bra plan för mig tycker jag.