Vissa skriver för att de får pengar för det.
Vissa skriver för att förmedla något nytt och spännande.
Många verkar skriva för att klaga.
Några skriver för att de är ensamma.
Själv vet jag inte varför jag skriver. Men idag passar det nog in på ensamhet.
Jag har nynnat på Mauro Scoccos låt - Till dom ensamma för mig själv några dagar till och från.
Det är mest delen med följande text som fastnat.
"Ingen frågar när du kommer
Ingen saknar dig när du går
Ingen delar din dröm
Ingen undrar hur du mår"
För lite så är det. Det kanske inte ska vara så. För nu vet jag att man inte vill höra om min dag, vill inte veta hur det har gått på jobbet. Man frågar inte hur jag mår. Och själv frågar jag mest hela tiden, för att jag vill veta, för att jag bryr mig, för att det berör mig. Konstigt det där.
Jag fastnar ofta med att se på kort på min son. Min magiska son. Denna helt underbara människa. Liten människa som påverkar så mycket. Han lyser upp mitt liv och jag saknar honom så otroligt mycket när jag är ifrån honom. Det hade varit otroligt tomt utan honom.
Förut skrev jag rätt frekvent, men slutade. För att det påverkade folk på sätt jag aldrig menade. Varje ord blev analyserat, förstorat, förminskat. Men så skrev jag ofta rätt subtilt och kunde säkert tolkas på flera olika sätt. Men det är nog lite så jag är.
